Examensutställning 2017: Beckmans

Också Beckmans öppnar sin examensutställning denna vecka, jag var där i torsdags precis innan vernissage och det var mycket nerver, glada trötta studenter och inte minst engagerade sådana! Det var extra roligt att få möjlighet att prata med några av utövarna till årets studentutställning.

Denise Hedström från Visuell kommunikation undersöker i arbetet Yta smink, politik, feminism, alternativ skönhet, hållbarhet, konsumtion och självbild bland annat. (Foto Kurbits)

Denise Hedström från Visuell kommunikation undersöker i arbetet Yta smink, politik, feminism, alternativ skönhet, hållbarhet, konsumtion och självbild bland annat. (Foto Kurbits)

Precis som jag tidigare konstaterat från bland annat Konstfack och Slöjd, hantverk och formgivning i Linköping (inlägg kommer!) är engagemanget i omvärlden tydligt. Diskussionerna på Beckmans rörde ändliga resurser, normer i det offentliga rummet, normer kring kropp och kön, feminism, feministisk historia, källkritik, inkluderande design och vikten av offentlig utsmyckning för alla. För att nämna några avhandlade ämnen – det gör mig glad att höra resonemangen och engagemanget.

Men de har också producerat projekt under de 16 veckor examensarbetet pågått under våren.

Malin Delin, Mode, undersöker kläders effekt - vad händer om man matchar mysbyxor med finklänning? Och vad gör det med mig som bärare? Spännande både i idé och materialmixning. (Foto Kurbits)

Malin Delin, Mode, undersöker kläders effekt – vad händer om man matchar mysbyxor med finklänning? Och vad gör det med mig som bärare? Spännande både i idé och materialmixning. (Foto Kurbits)

Beckmans är uppdelat i tre utbildningar, Form, Mode och Visuell kommunikation. Årets utställning är återigen curerad av formgivare och inredningsarkitekt Marcia Harvey Isaksson, som på tydligt vis lyssnat in de olika projektens behov och visuella form. Hjälp utifrån ger studenterna frihet att koncentrera sig på sina egna verk, resonerar skolan – klokt med ett externt öga på det som produceras tänker jag.

gmenemnsamma nämnaren är

Emma Stridh, Form, har samarbetat med fem hantverkare för att ta fram en dukning till bordet. Metoden är kockens – magkänslan och råvarorna får styra. (Foto Kurbits)

Mötet med Emma Stridh var intressant, då hon berättade om sin metod att se på material som råvaror, precis som vid matlagning. Hon har med hjälp av fem hantverkare tagit fram fem produkter inom deras fält; keramik, glas, linne, metall och trä. Hon har under en dag vardera med varje hantverkare låtit det intuitiva görandet styra och därmed få fram produkterna.

Resonerandet kring hantverkskunskapen är något jag upplever finns mer tydligt idag, och det är mycket upplyftande. Användandet av kunskapen, förståelsen för material och funktion är förstås grunden i designprocessen, men många utövare idag vill gärna resonera kring också själva görandet och det gör mig glad.

Jim Claesson Zsuppan har också han hjälp av hantverkskunskapen, där han i sitt projekt använt befintligt spill från en möbelproducent och tillverkat bord i linje med deras ordinarie produktion. (foto Kurbits)

Jim Claesson Zsuppan har också han hjälp av hantverkskunskapen, där han i sitt projekt använt befintligt spill från en möbelproducent och tillverkat bord i linje med deras ordinarie produktion. (Foto Kurbits)

Samma ingång i hantverkskunskapen har Jim Claesson Zsuppan som i sitt arbete utforskat vad han som formgivare kan göra i tider av ändliga resurser och inte minst ändrade konsumtionsförhållanden. ”Mitt arbete utforskar möjligheter inom konventionella designuppdrag genom att reflektera över konsumtion och hållbarhet” säger han.  Konsumtion utifrån behov och begär är ytterligare en aspekt som behandlas – i  Alf Laréns och Elin Lindströms verk People’s Stories About Desire vävs detta samman i ett fint teoretiskt undersökande.

Och reflekterandet, sammanställandet och inte minst diskussionerna är gemensamma nämnare för utställarna i år. Kropp, sociala konstruktioner, feministisk historia, yta och djup, vem som äger populärkulturen. Periferi-stad, tillgänglighet och tolkningar av kläders värde och laddningar.

Feministisk historia och samtidsdiskussion i första numret av Pione(h)er, av Liza Forslund. (Foto Beckmans)

Feministisk historia och samtidsdiskussion i första numret av Pione(h)er, av Liza Forslund. (Foto Beckmans)

Jonas Balaz utgår från behovet att själv påverka sina kläder, göra dem större och mindre utifrån den egna kroppen. Att för eget välbefinnande våga bli herre över sin egen garderob och inte låta kläderna diktera reglerna för välbefinnandet. (Foto Kurbits)

Jonas Balaz från Mode utgår från behovet att själv påverka sina kläder, göra dem större och mindre utifrån den egna kroppen. Vi pratade om att våga bli herre över sin egen garderob och inte låta kläderna diktera reglerna för välbefinnandet. Fint! (Foto Kurbits)

Ytterligare behovsrelaterat är till exempel Ella Westlunds fina arbete Be a part of. Hon har formgivit en soffa som möjliggör ögonkontakt och möte, men som också är inkluderande till exempel för anhöriga till en rullstolsburen. Soffan har kommit till som beställning till ett center i Stockholm för sinnesstimulering där barn med  funktionsvariationer och deras anhöriga kan mötas. Mellanrummet i soffans mitt gör det möjligt för barn som sitter i rullstol att omges av nära och kära, berättar Ella Westlund.

Ella Westlunds soffa Be a part of, för större inkludering av tex anhöriga och barn med funktionsvariation. (Foto Kurbits)

Ella Westlunds soffa Be a part of, för större inkludering av tex anhöriga och barn med funktionsvariation. (Foto Kurbits)

Sist ut i min kortfattade genomgång här, med urval i beaktande,  – Jonatan Nilsson, också i inläggets topp. Som med stor framgång tycker jag lyckas blanda betong med figurativt berättande inom arkitektur och design. Här har han tagit sig an både antikens och funktionalismens formspråk och använt sig av betongen med olika tekniker; pigmentering, friläggning och reliefbyggande. ”Samtidigt som Concretely Happy är ett projekt förankrat i det praktiska görandet och utforskandet av ett material, så kommenterar det dagens bostadsbyggande som, sitt funktionalistiska arv till trots, inte känns det minsta rationellt eller ärligt” – för att citera hans beskrivning av sitt arbete.

Jag gillar modet att blanda in humor i något så dramatiskt och allvarligt som kolonner, kapitäl, funktionalism och byggande. Bilden gör tyvärr inte spegelkolonnen rättvisa, ni får gå till utställningen och se hur dess topp ser ut.

Och sist ut - Jonatan Nilsson - som med humor drar paraller i övergången mellan 20-talsklassicism och funktionalism och tittar på hur en sådan övergång skulle kunna se ut idag. Concrete happy! (Foto Kurbits)

Och sist ut – Jonatan Nilsson – som med humor drar paraller i övergången mellan 20-talsklassicism och funktionalism och tittar på hur en sådan övergång skulle kunna se ut idag. Concretely happy! (Foto Kurbits)

Ja, kortfattat alltså. Men eftersom tiden är kort slår jag helt enkelt ett slag för Beckmans examensutställning i helgen. Den har titeln Watch and learn, och pågår endast till måndag, 23 maj – med fullt program inom ramen av utställningen vill jag tillägga.

Workshops, samtal, visningar finns inplanerat under de kommande dagarna, håll utkik på examenswebben för program, där finns också alla 32 projekt presenterade. Kolla upp dem!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...