Jag kom i kontakt med Caroline Slottes verk via hennes knövlade aluminiumburkar, tillknycklade petflaskor och sugrör – alla nogsamt utmejslade – i trä. Det är något galet intressant över hennes sätt att arbeta, dels eftersom hennes noggrannhet kring materialen och handlaget är beundransvärd, dels för att motivvärlden och sättet att ta sig an det bortglömda, restmaterialet, det bortvalda är så rörande.
Detta gäller i alla serier som finlandssvenska Caroline Slotte gör märker jag. Jag var tvungen att kontakta henne för att få lite mer kunskap om hennes motivvärld och sätt att arbeta.
Hon bor och arbetar i Helsingfors just nu men har tillbringat mycket arbets- och utbildningstid också i Norge och Danmark. Hon har en masterutbildning i keramik från Bergen och har haft ett flertal internationella forskningsstipendier bland annat. Se mer information om henne här. Och hon har arbetat med en rad spännande serier under ett antal år, kolla bara!
Träet visar sig vara hennes senaste material, keramiken är henne närmre kan jag tänka. Samtidigt finns den röda tråden inte i materialet utan i återvinningen, återanvändandet. Det blir som ett sammanhållande tema den här veckan, om än i vitt skilda former, igår facebookgruppen Återbruka mera, idag Caroline Slotte…Men kolla vad det är hon gör!
Hon manipulerar skräp och vardagsföremål, förändrar ytan och föreställningen om dess användningsområdet ibland till och med. Och så återställer hon eller restaurerar och ger föremålen en ny innerbörd och ett nytt utseende. Tror ni mig inte? Kolla in hennes bilder.
Det är också väldigt intressant att följa hennes texter och tankar kring återbruket som hon också ser som djupt kopplat till minnen. Hennes förfäder, barndomsminnen och familj kommer igen i porslinet, ibland som en färg, eller avsaknad av densamma. Eller som en påminnelse om motiv eller figurer. Hon sandblästrar bort färg och figurer på second hand-porslin, med verktyg och för hand och får på så vis nya motiv. Så här skriver hon bland annat om sitt arbete:
Om jag trodde att det gick, om jag trodde att jag kunde förklara. Då skulle jag skriva om hur föremålen vi lever bland och rummen vi rör oss i tar plats i vårt medvetande, bosätter sig i vårt minne och blir en del av oss. Jag skulle skriva om hur de blir kvar i oss, som bilder, som tablåer. Om hur de kan komma att ta på sig betydelser, förbindas med en känsla, en stämning, med viktiga eller oviktiga händelser. Eller bara finnas där utan bestämda betydelser.
Ja ni märker ju, det här är riktigt spännande grejor tycker jag. Kolla in hennes serier, One-to-one, Going Blank Again, Under Blue Skies och Damaged Goods (plasttallrikar med motiv inristade med papperskniv, kolla in!)
Och till sist, kanske ni tycker att Caroline Slotte känns bekant? Visst är det hon som tillsamamans med Anna Lerinder ligger bakom omarbetningen av Rörstrands klassiker Ostindia i tilläggen Ostindia Floris för ett par år sedan. Jojo. Fint det med!
