Måla mer med sunt förnuft!

I helgen hade vi lite hemmafix med diverse målning på agendan. Ett par hyllplan fick färg, och ett bord skulle fräschas upp i barnens rum. Efter lite diskussion här hemma konstaterade jag att jag – kanske lite omedvetet – använt väggfärg till det där duttmålandet på bordet. Bordets underrede var avskavt och den något hemslöjdade möbeln med udda underrede och ditlagd perstorpsplatta skulle liksom få en mer enhetlig stil. Jag hittade en råvit basfärg som enligt burken skulle vara extra täckande, och jag körde liksom bara på.

Tänkte att det var dumt att den bara stod oanvänd, öppnad som den var. Och själva målandet gick ju bra. Men sedan började vi diskutera det hela – vägg och takfärg på bordet, hur blev det egentligen?

Vårt mycket hemsnickrade bord blev vårt på en städdag på gården. Det är perfekt eftersom underredets ben är avsågade för att passa ett tidigare barn. Den tidigare borsskivan blev utbytt mot den här dubbla perstorpsplattan. Nu fick den ränder för att göra det hela lite enhetligare. Eller, ja, bara lite roligare. (Foto Kurbits)

Vårt mycket hemsnickrade bord blev vårt på en städdag på gården. Det är perfekt eftersom underredets ben är avsågade för att passa ett tidigare barn. Den gamla bordsskivan blev utbytt mot den här dubbla Perstorpsplattan. Nu fick den ränder för att göra det hela lite enhetligare. Eller, ja, bara lite roligare. (Foto Kurbits)

För eftersom det ju är en djungel därute på färghyllorna i butikerna blir det ju lätt att man börjar tvivla – tänk om det inte alls funkar? Väggfärg på ett bord. Fast sen tänkte vi ett varv till – ärligt, vad är det värsta som kan hända? Att färgen ramlar av? Att den spricker (förvisso inte helt otroligt) Att bordet går sönder? Ibland kan jag tycka att vi är lite väl försiktiga i vårt görande därute. Att vi någonstans måste följa recept till punkt och pricka, annars får det vara.

Det är naturligtvis inte så att jag förespråkar total anarki inom görandet. Och det finns absolut en rad bra och vettiga tips därute. Men mer lite av det sunda förnuft som en hel del människor verkar nyttja när de just lagar mat. Eller när de vattnar sina blommor, eller navigerar i en stad de aldrig varit i förut. Det kan jag ibland tänka på att jag saknar hos folk. Vad är det jag vill åstadkomma med mitt fix, vilken nivå av perfektion är jag på jakt efter egentligen? Behöver jag ett proffs eller duger min egen förmåga? Räcker min kunskap eller bör jag fylla på? Frågor att ställa sig för att – tror jag – upptäcka att man faktiskt kan mer än man tror. Sunt förnuft alltså.

Jag kapitulerar dock för Alcros nya serie Pashmina, så supermatt och elegant! Och praktisk lär jag mig. Avtorkningsbar, men frågan är om det är att be om trubbel för ett barnrum? (Foto Alcro)

Jag kapitulerar dock för Alcros nya serie Pashmina, så supermatt och elegant! Och praktisk lär jag mig. Avtorkningsbar, men frågan är om det är att be om trubbel för ett barnrum? (Foto Alcro)

Däremot säger mitt sunda förnuft att om jag ska få till så här rasande fina matta väggar, då måste jag nog gå till färgaffären och köpa rätt sorts färg och bemöda mig om rätt verktyg och förutsättningar. Detta är Alcros nya färgserie Pashmina, den är helmatt och har en tålig yta. Det betyder att den är slitstark och avtorkningsbar – och ändå matt! Smart, eller hur? Det finns alltså görande och görande, och såklart ska inte kunskap om hantverket ringaktas.

Men visst borde det väl vara skönt om vi kunde få till en schysst kombo? Att våga ta sig an mer projekt, testa och se vartåt det barkar. Det här bordet ovan kommer exempelvis med all sannolikhet inom några veckor vara fullt av glitterlim, paljetter, tejp och en hel del tuschstreck…att därför lägga ner pengar på ny färg kändes alltså lite onödigt. Samtidigt som det just nu är två pysseltokiga flickor som är väldigt glada över hur fint det blev.

Alcro Pashmina igen. (Foto Alcro)

Alcro Pashmina igen. (Foto Alcro)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...