Sådärja, den stickade revolutionen är här!

Stridsvagnsprojektet Pink M.24 Chaffe består av ett hölje med 4000 stickade rosa rutor. Det är en protestaktion mot kriget i Irak. (Foto www.marianneart.dk)

Stridsvagnsprojektet Pink M.24 Chaffe består av ett hölje med 4000 stickade rosa rutor. Det är en protestaktion mot kriget i Irak. (Foto www.marianneart.dk)

Plötsligt är står det att läsa om handens arbete och revolution både här och där. Jag har skrivit om ämnet med olika vinklar, här, här, här och  här bland annat, men nu är det mer på tapeten än länge.

Stephanie Syjuco lägger upp bilder på märkesväskor och loggor på sin sajt så att vem som helst kan sätta igång att virka sig en klassig bag. (Foto www.stephaniesyjuco.com)

Stephanie Syjuco lägger upp bilder på märkesväskor och loggor på sin sajt så att vem som helst kan sätta igång att virka sig en klassig bag. (Foto www.stephaniesyjuco.com)

Läste med nöje söndagens artikel om Virknålens revolution i DN, där också Malin Vessby slår fast att fler och fler stickar för att förändra världen. Craftivism (Craft + Activism) har plötsligt blivit ett ganska välkänt fenomen, vilket förstås är roligt. Artikeln tar upp en rad bra exempel på människor som genom handarbetet vill göra världen till en bättre plats, bland annat den danska konstnären Marianne Jorgensen rosastickade stridsvagn, Ulrika Erdes, som broderar korsstygnsklotter på säten i kollektivtrafiken och Stephanie Syjuco som virkar märkesväskor.

Korsstygnsklotter av Ulrika Erdes. (Foto www.ulrikaerdes.se)

Korsstygnsklotter av Ulrika Erdes. (Foto www.ulrikaerdes.se)

Speciellt intressant läsning tycker jag Otto von Busch innebar, som kallar denna hantverksfeminism för den tredje vÃ¥gen – den som istället frö att ta avstÃ¥nd frÃ¥n hem- och handarbetet vill uppvärdera och Ã¥terta den. Han gör ocksÃ¥ jämförelsen mellan sjuttiotalets revolutionsideal och idag pÃ¥ följande sätt;

Kanske är den främsta skillnaden mellan nu och då att crativismen inte är politisk på det sätt som vi förknippar med 1968, med gatuprotester, plakat och demonstrationer. Craftivismen vill bygga upp och skapa nytt, inte bryta ner. Den tar inte avstånd från samhället utan består av mikroutopiska projekt.

Är inte det bra formulerat sÃ¥ säg? De mikroutopiska projekten tycker jag säger mycket om hur vi ser pÃ¥ vÃ¥r samtid – förändra i det lilla för att vi inte tror oss kunna överrösta allt annat brus? Ta tag i konkreta smÃ¥ projekt som vi ser skillnad i pÃ¥ en gÃ¥ng för att vi inte tÃ¥l att vänta ut större helheter? Tja, vad tror ni?

Läs hela artikeln här såklart, den innehåller mycket annat av intresse också, bland annat om hur nätet blir craftivisternas främsta redskap att nå ut och samverka, liksom om Sabrina Gschwandtner och Masquerade.


Läs mer! Här några andra artiklar med liknande ämnen:

    Kurbitskrönika: är slöjden den nya proggen?
    Gott Nytt Ã…r! – Kurbits nyÃ¥rskrönika 2009

Svara