I gårdagens Eftersnack över Gävle Dalarna pratades det kurbits.
Underbart är kort kanske man kan säga om mina stolta 2 minuter och 30 sekunder i gÃ¥rdagens Eftersnack - se själva! Att det rÃ¥der en stark kärlek till det genuina, till folksjälen och den egna kulturen rÃ¥der det väl ingen tvekan om. I Dalarna frÃ¥gade man sig i gÃ¥rdagens program främst ”Hur hett är Dalarna egentligen?” och det är alltsÃ¥ nÃ¥got vi diskuterar här. Jag skulle kunna fortsätta prata hur länge som helst pÃ¥ temat, och hade gärna inflikat mer om vÃ¥r mösterlängtan och modet vi har idag att experimentera med färg- men ocksÃ¥ om vÃ¥rt behov att vara personliga.
Om man tidigare tyckte sig vara djärv med en lattefärgad fondvägg till sina vita väggar har man idag skruvat det förbi den färgglada fondväggen, till att övergÃ¥ till tvÃ¥ olika mönstrade tapeter och gärna en tapet i taket ocksÃ¥. Slöjdens formsprÃ¥k bygger ju pÃ¥ att dekorera med färg och mönster, tills det inte finns mer plats kvar att smycka (horror vacui) – det gillar jag.
Huruvida det är en övergående trend eller ej kan jag också filosofera länge kring. Jag tror inte det, eftersom det vi idag kallar trend faktiskt började i själva görandet – stickcaféerna och alla initierade bloggar i ämnet var de som lyfte in detta i media och till formgivare. Därför tror jag alltså att det faktiskt inte är en dagsslända, vår lust att göra själva och köpa handgjort är här för att stanna. Men, ja, det säger jag ju också på teve numera, så kolla in klippet istället för att läsa här!
Engla och jag satt nyss bänkade och sÃ¥g detta och hon ropade glatt ”Heeej Fia, Heeej Fia” Ã…h, vi tycker sÃ¥ mkt om dig!
Hej, hittade just hit. Mycket läsvärd blogg, tackar för det.